Pedagogisk dokumentation              - Vad, hur och varför?

Innan jag läste kurslitteraturen ansåg jag att pedagogisk dokumentation var att synliggöra lärandet, både för eleven och för mig som lärare. Efter att ha läst samt reflekterat över litteraturen, har pedagogisk dokumentation blivit mer omfattande. Nu upplever jag att den sker på olika nivåer. Dels då jag tillsammans med mina kollegor planerar ett arbetsområde utifrån styrdokumenten. Vilka förmågor ska vi utveckla? Vad ska undervisningen behandla och hur ska vi kunna bedöma att eleverna utvecklas i den riktning som läroplanens intentioner avser. Dels då elevernas inlärningsprocess skall dokumenteras. Vi filmar, fotar och skriver ner vad vi ser på gruppnivå och vad sker på individnivå. Leder arbetet till det vi hade för avsikt att utveckla hos eleverna? Hur tolkar vi det vi ser? När sedan ett arbetsområde är avslutat reflekterar vi över vårt arbete och eleverna reflekterar och utvärderar. Ser eleverna sin egen utveckling? Om inte, vad kan jag göra för att göra det synligt? Den pedagogiska dokumentationen blir dessutom underlag då vi ska arbeta med elevernas individuella utvecklingsplaner och de skriftliga omdömena. Utan pedagogisk dokumentation skulle vi ju inte kunna visa någon lärprocess eller någon kunskapsutveckling.

I Lgr11 (Skolverket, 2011) nämns inte begreppet pedagogisk dokumentation. 

Däremot står det bland annat att

Läraren ska organisera och genomföra arbetet så att eleven

- utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla sin förmåga,

- upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt (s.14)

Läraren ska

- samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling, ( s.16)

Skolans mål är att varje elev

- utvecklar förmågan att själv bedöma sina resultat och ställa egen och andras bedömningar i relation till de egna arbetsprestationerna och förutsättningarna. (s.18)

Läraren ska

- genom utvecklingssamtal och den individuella utvecklingsplanen främja elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling

- utifrån kursplanernas krav allsidigt utvärdera varje elevs kunskapsutveckling, muntlig och skriftligt redovisa detta för eleven och hemmet samt informera rektorn. (s.18)

Vad innebär då detta? Jo som lärare behöver jag ett underlag där jag kan påvisa elevens utveckling samt göra eleven och föräldrarna medvetna om vad som sker. Det står inget om hur det ska gå till. Men jag behöver verktyg för att kunna genomföra detta.

I boken ”Varför pedagogisk dokumentation” (Taguchi,1997) beskrivs att när pedagogerna i förskolan, som tidigare varit en statligt styrd verksamhet, gått till en decentraliserad verksamhet uppstod ett behov av att synliggöra det arbete som man utför. Tio år senare startade ett liknande förändringsarbete i grundskolan. Alla elever skulle ha en individuell utvecklingsplan (IUP). Sedan kom också kravet att vi skulle upprätta skriftliga omdömen över elevens kunskapsutveckling. Detta har medfört att vi fått ett större behov av att dokumentera och synliggöra elevernas kunskapsutveckling. Där finns ett stort behov av att ha pedagogisk dokumentation som underlag för bedömningarna.

Vidare skriver Taguchi att pedagogisk dokumentation är att göra den osynliga inre pedagogiska miljön synlig och samtidigt vara ett verktyg för att förstå den yttre miljön. Dokumentationsarbetet kan fortlöpande ge oss information om barnens lärprocesser och blir ett verktyg för att förändra den inre och den yttre pedagogiska miljön. Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi ska kunna ta nästa steg, samt att planeringen blir utgångspunkt för reflektion, men den är inte till för att följas utan för att förändras!

I boken ”Att fånga lärandet” (Godée, 2010) beskrivs att syftet med dokumentation är att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap. Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang

Tidigare räckte det med att förmedla elevernas kunskapsnivåer under utvecklingssamtalet. Nu skall vi istället lägga fokus på elevens kunskapsutveckling. Skolverket uttryckte att målen i slutet av tredje årskursen var lågt ställda och att det endast i undantagsfall skulle finnas elever som inte klarade dessa mål. Jag själv jobbar på en skola där det under många år varit mycket goda resultat på de nationella proven i årskurs fem. Det har även blivit bra resultat i årskurs tre de år som dessa nu genomförts. Detta har inneburit att vi fått ett ökat behov av att tydligare visa att alla elever har rätt att utvecklas vidare, alltså även de riktigt duktiga. Hur detta ska förmedlas och dokumenteras är inte alltid en enkel uppgift, anser jag.

På Lackarebäcksskolan har vi sedan några år tillbaka vänt och vridit på dessa begrepp. I och med den nya läroplanen Lgr11, som börjar gälla hösten 2011, startade vi ett intensivt implementeringsarbete redan under förra läsåret 10/11. Vi lärare har fått många tillfällen till att läsa och samtala om vad Lgr11 kommer att innebära för vår undervisning. Det centrala innehållet har gjort att vi fått omvärdera en hel del av det vi tidigare gjort. Diskussionerna har varit många och intressanta. Under mina 14 år på Lackarebäcksskolan har vi aldrig tidigare ventilerat vårt uppdrag så tydligt. Vad ska vi utveckla hos våra elever? Hur ska jag arbeta för att stimulera till bästa möjliga utveckling? Vad och hur ska jag bedöma? I Lgr11 står det nu vilka förmågor eleverna ska utveckla, vad undervisningen ska behandla och kunskapskrav.

Fyra klasser (en av dessa är min klass) har under förra läsåret testat att göra IUP med skriftliga omdömen digitalt, i programmet Unikum. I och med hösten 2011 ska alla lärare använda Unikum till detta. Alla lärarna har nu också börjat göra Lokala pedagogiska planeringar (LPP). Den pedagogiska dokumentation är då ett viktigt underlag då vi ska arbeta med elevernas individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen. Vår ambition är att det ska vara ett levande dokument under hela läsåret inte enbart i samband med utvecklingssamtalet. Det blir också lätthanterligt när all dokumentation hamnar på ett och samma ställe. Andra lärare som arbetar i klassen kan enkelt ta del av dokumentationen och enkelt tillföra sin egen. Här ska vi visa att kunskapsutveckling sker. Eftersom alla barn inte lär sig på samma sätt behöver vi dokumentera hur varje individ utvecklas. Man kan visa filmer och foto, länka till filer mm direkt i elevens IUP när dessa finns i Unikum. Att som lärare få syn på vad som behöver förändras fordrar ett intensivt detektivarbete (Godée, 2010). Ges alla elever möjlighet att utvecklas? Vad kan vi förändra för att utvecklingen ska vara än mer gynnsam? Hur ska skolan, eleven och hemmet stimulera till fortsatt utveckling. Den pedagogiska dokumentationen ger oss nya arbetsverktyg för att bättre kunna möta varje elev vid nästa arbetsområde. Sist men inte minst går vi lärare vidare med vad och hur kan vi förbättra för att kunna ge just denna elevgrupp ytterligare möjligheter att utvecklas.

Just nu har jag förmånen att vara med i IKT-projektet Piloten där mina elever, ht 2010, fick ”2 till 1” datorer när de startade i årskurs 1. Detta har blivit ett utmärkt verktyg att få barnen att se sitt egna lärande. Här sparas texter, bilder filmer mm som eleverna gjort. Det är ju först när eleven blir medveten om sitt eget lärande och sin utveckling som vi närmar oss vårt uppdrag.

Referenslista

Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemment 2011. Stockholm: Fritzes

Taguchi, H.L. (1997). Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm: HLS förlag.

Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber AB

Reflektion

                                                        ”Den svårfångade reflektionen” (2005)

                                                                              av P Emsheimer, H Hansson, T Koppfeldt, 

                                                 
                                                          Mina funderingar då jag läste boken i juni 2011

Trodde att jag sysslat med reflektion när jag efter ett läsår skrivit ner mina tankar om läsåret. Vad hade jag/vi för ambitioner när vi planerade att göra det vi gjorde? Hur blev det? Varför blev det som det blev? Vad skulle jag/vi göra annorlunda om vi gjorde om det?  Hur har barnen upplevt det vi gjort? Har syftet med det vi gjort nått fram till barnen?  Reaktioner från föräldrar mm. Vad ska jag ta med mig till nästa läsår? 

När jag startade min bana på Lackarebäcksskolan för ca 14 år sedan fick vi av vår dåvarande rektor en fin bok och en arbetsdag. Denna dag var ofta någon av de sista dagarna på arbetsåret. Då hade vi utvärderat samarbetet i arbetslagen, arbetsområden i klassrummet, regler, rutiner och traditioner på skolan osv. Rektor sa: -Sätt er och reflektera över läsåret, på landet, i klassrummet, vid köksbordet eller varför inte på en klippa.   Välj denplats som passar dig bäst, men reflektera, skriv på. 

För mig blev detta en vana. Jag har oftast suttit just på en klippa i Bohuslän, tittat på havet och funderat - skrivit - ja, det har jag kallat reflektion. Det jag skrev i denna bok var enbart tänkt för mig själv. Ingen annan skulle läsa i den. Jag läser mina tidigare reflektioner inför ett nytt läsår eller inför en ny klass. -Vad var det som gick mindre bra när jag startade en etta förra gången? Vad var det som blev riktigt bra? Tankar om mitt förhållande till barnen? Vad hände?  Vad fungerade bra när vi behandlade detta arbetsområdet förra gången? osv. Så småningom övergick ju detta skrivande till datorn i stället för den fina boken.

Nu när detta läsåret avslutades och jag närmade mig min reflektionsdag hade jag börjat läsa boken ”Den svårfångade reflektionen” . Men jag kom av mig. Har jag verkligen sysslat med reflektion? I bokens inledning står det: Reflektion skiljer sig från vanligt ”tänkande” eller ”grubblande genom att den är påtagligt målinriktad, att den genomförs med någon form av systematik och struktur där syftet är att distansera sig från gamla tankemönster och utveckla nya samt söka lösningar på frågeställningar.  

Reflektionen bör leda mig till nya strukturer, distansera mig från gamla strukturer - nyskapande. Kombinera och förena pusselbitar som inte synes höra ihop. Möjligheten att skapa ordordning och bildordning. Reflektion ska syfta till att etablera ordningar. Ordning inrymmer också en oordning. Reflektera i rummet - mellan rummen - i mellanrummen, detta medför att vi skapar ett nytt rum. 

Oj oj, oj är det reflektion det jag gjort. Jag läser klart boken först eller ska jag göra min reflektion på mitt vanliga sätt. Nej jag fortsätter att läsa.   

Några dagar senare

Att reflektion kunde vara så mycket hade jag ingen aning om. Det som för mig tidigare var ett ord har nu blivit ett begrepp som kan innefatta mycket.  Boken tar upp olika metoder att reflektera. Författarna har reflekterat över begreppet reflektion vill jag kalla det.

P. Emsheimer skriver att ”Ordet reflektion används ofta på ett sådant sätt att det många gånger kan bytas ut mot fundera, överväga, ta i beaktande, medvetandegöra. Begreppet har fått en särskild vridning mot vad som också kallas metareflektion, dvs. tankar om tankar. ”  

Grimmett (1988) Har tre reflektionskoncept:

1. Förtänksamhet - medveten handling, omsätter teori i verksamhet

2. Olika teorier ställs mot varandra - använder teori för att kasta ljus över olika situationer

3. Reflektionen är ett medel genom vilket en praktiker värderar och uppfattar verksamhet    

Situationen är kärnan för reflektion. Syftet är att bringa klarhet i något som är oklart. 

Här känner jag igen mig. Så använder jag reflektion. Men var är utvärderingen? Detta uttryck används inte. För mig hänger det ihop när jag reflekterar. Mitt uppdrag är ju att utveckla eleverna. Då behöver jag använda olika metoder för att nå fram till så många elever som möjligt. Jag utvärdera, analysera, funderar, överväger, tar i beaktande och försöker medvetandegöra både mig, eleven och föräldrarna. 

Att sätta en filmkamera i klassrummet för att få möjlighet att se det som inte är möjligt att se när man själv är aktiv i rummet. Har jag använt. Det har jag möjlighet att bringa viss klarhet i vad som sker.

Vinsten med forumspel för att synliggöra en händelse och genom att pröva och gestaltar  idéer och lägger en struktur på situationen. Detta är en metod som jag glömt av. Vi hade en studiedag för flera år sedan där vi fick pröva på denna metod. Jag gjorde det med min dåvarande klass men ...det var länge sedan. Dags att prova igen.

P. Emsheimer skriver om reflektionsteorier. Han försöker beskriva distinktionen mellan slutna och öppna teorier. Slutna teorier ger oss en viss förståelse - de har ett innehåll. Öppna teorier avser teorier som i första hand ger metoder för att granska världen och utöka förståelsen. Exempel på öppna teorier är systemteori, hermeneutik, dialektik m fl. Här blev det mycket teori som jag inte hänger med på.

Han skriver vidare om två aspekter: 1) Man måste ha något att vara förvånad över för att kunna gå in i en reflektionsprocess. 2) Måste vara van vid att stå utan förklaringsmodeller och själv arbeta med ett material. Det handlar om att arbeta med såväl skillnader som likheter.    Kan jag inte reflektera utan att ha något att vara förvånad över? Hmm...

Moons pusselläggande, genom att bryta upp pussel ger vi oss möjligheten att lägga nya pussel med annan innebörd. Varför denna liknelse? Pusselbitar passar ju bara ihop på ett sätt, en lösning. Jag vill hellre använda liknelsen legobyggande. Olika kombinationer ger olika lösningar.

H Hansson skriver om mordet på Anna Lindh. Att mordutredaren arbete innebär att följa spår, tyda spår, sammanställa spår, skapa ordningar av dem och åter bryta upp dessa ordningar för att i vissa fall börja från noll igen. Han vill alltså likställa detektivens arbete med vårt lärararbete när vi ska fånga reflektionen. Det kan jag hålla med om men varför alla dessa detaljer. Att lärarjobbet är ett detektivarbete vet nog alla pedagoger. 

Koppfelds skriver om att bilder kan vara reflektionsframkallande. Han vill också påminna oss om att vaneseende och enögdhet är reflektionens fiende. Semiotiken ger oss metod för att närma oss helheten genom att först av allt avkoda dessa delar för att senare dra slutsatser och värdera. Semiotiken är inte enbart ett sätt att analysera utan även att sätta samman delarna. Genom att ta isär helheten tvingas vi att göra en medveten sammansättning.

I sista kapitlet skriver P Emsheimer en sammanfattning av boken samt ett antal metodtips

Den reflekterande verksamheten kan ses som en detektivs arbete. Strävan i boken ska vara att spegla ett slags reflektion som ger makt åt människan och hennes tänkande. Utveckla möjligheter att finna nya kombinationer, nya sätt att förstå sammanhang. Utveckla ett antal möjliga tolkningar och förståelser av sammanhang som  syftar till att öka insikten om reflektionens möjligheter. Reflektion handlar i någon mening om forskningsmetod. Datainsamling, systematisering av data, bearbetning av data och i slutänden analys och diskussion om vad data och dess bearbetning leder fram till.

Beskriv det du ser från andra sidan, se fenomenet ur olika perspektiv. Har du verkligen sett det ur olika perspektiv eller är det bara att du beskriver olika sidor av problemet. Oberoende av val av perspektiv kan man betrakta problemen ur olika aspekter. Vilka aspekter har du valt och med vilka motiveringar? Skulle ett annat aspektval kunna leda till en helt annan slutsats? Delarna i förhållande till helheten Vad i din diskussion utgår från betraktande av helheten respektive delen? Hur har du relaterat delen och helheten till varandra och hur har du gradvis justerat din förståelse utifrån en pendling mellan del och helhet? Gör tolkningar - var inte rädd för att medvetet lägga in ditt eget tänkande  i den förståelse du gör dig av det skeende du deltagit i. Laborera med alternativa tolkningar. Pröva tolkningen! 

Avslutning: Oj det blev många nya aspekter att ta hänsyn till nu när jag startar med min reflektion över läsåret som varit.

PS. Min reflektion blev något annorlunda i år. Hur? 

Det får jag skriva om vid något annat tillfälle :))

Andra kurstillfället 14 juni 2011

Gick med tunga stressade steg till detta kurstillfälle. 

Jag har funderat mycket på vad har jag gett mig in på. 

Vi skulle starta med att redovisa förra tillfällets lärande. Min frustration om paddan och bloggen, ska jag behöva redovisa detta? Mina gruppmedlemmar kom med den strålande idén att visa filmen som Ewa gjort om hur gruppen lärde sig av varandra. En strålande redovisning av hur de lärde sig tillsammans. Kan inte påstå att jag lärde mig allt de dom lärde sig. Jag blev handlingsförlamad när min bloggstart krånglade. Alla ”kunde” utom jag...... Det var ändå roligt att se hur de olika grupperna redovisade. 

Efter detta var det dags för litteraturseminarium om ”Den svårfångade reflektionen” av P. Emsheimer m fl. Vi skulle skriva ner frågor om boken. Jag hade endast läst delar av boken men förstod att de som läst hela var lika fundersamma som jag om innehållet. Tyvärr räckte inte tiden till att diskutera och ventilera dessa frågor. Förmodar att vi kommer att återkomma till detta. 

Camilla berättade att det var planerat att ge oss en rivstart. Ok, vad var syftet med det då?  Skrämma oss eller ......  Jag blev i alla fall skrämd. Jag håller på med läsårsavslut med mina elever. Det gör väl de andra också? Planerar utvecklingsarbete för studiedagarna om Lgr 11, IUP med skriftliga omdömen, LPP:er i Unikum innan sommarlovet. Så ska jag lära mig hantera Ipaden, skapa en blogg och läsa ”tegelstenen” som ni själva kallade den. Oj, oj....fixar jag detta.

Avslutningsvis fick jag hjälp av Camilla att få struktur på min blogg. Jag gick till mötet med tunga steg men gick därifrån med lätta steg och ett leende på läpparna. 

Tack Camilla! Du coachade mig suveränt.

Ännu skriver jag inte mina inlägg direkt i bloggen, utan fortsätter att skriva dokumenten på datorn och för sedan över dem till bloggen. Det är väl egentligen inte meningen att en blogg ska användas så. Men så får det bli nu. 

Min nuvarande förståelse av pedagogisk dokumentation 29 maj 2011

Vad? Pedagogisk dokumentation är för mig att synliggöra lärandet, både för mig som lärare och för eleven själv.

Hur? Att dokumentera med kamera och skriva ner det som jag tycker mig se hos eleverna. Att välja ut vilka moment som ska dokumenteras.

Varför? För att göra eleven medveten om sin egen utveckling. För mig att se min roll som pedagog, göra mig medveten om min roll i elevernas utveckling. Att låta eleverna reflektera över sitt lärande vilket numera inte bara sker inför utvecklingssamtalet. I och med uppdraget med skriftliga omdömen där jag ska förmedla elevens utveckling har vi som lärare fått mer krav på oss att dokumentera mer.

Denna kurs är tvådelad för mig. Dels att utveckla och bli bättre på pedagogisk dokumentation samt att lära mig att utnyttja Ipaden till detta. Tidigare har jag använt papper och penna, digital kamera och datorer. Nu har jag förmånen att få vara med i IKT-piloten 2-1 med min årskurs etta. Att använda MacBooken att dokumentera med hjälp av både film, foto och skrift har varit mycket spännande och lärorikt. Att använda Ipaden till detta tror jag kan bli mycket bra. Men att hantera denna Ipad är inte så lätt tycker jag. Har rivit mig i huvudet många gånger när jag inte förstår tekniken och jag inte fattar vad som sker. ”Trial and error” är inte min grej. Jag vill helst ha en viss förförståelse innan. Men tyvärr... allt händer så fort. Plötsligt står jag inför ett nytt dilemma som behöver lösas direkt. Tekniken öppnar möjligheter till så mycket. Det är svårt att inte bli stressad av detta.

I projektet IKT-piloten ingår jag i en lärgrupp tillsammans med Krokslättskolan. Vid vårt förra möte efterfrågade vi inspiration för att kunna starta upp klassbloggar. Så i tisdags när vi träffades kom Helena (som också går denna kurs) och Johanna från Glasbergsskolan. De visade sin klassblogg. I december 2010 fick alla i IKT-piloten träffa pedagoger från Årstaskolan som jobbat mycket med bloggar i sina klasser. Helena och Johanna kom igång efter den träffen. Jag prövade också men jag fick inte till det. Nu hoppas jag att komma igång med detta till hösten.

Här är mina gruppkompisar som jag ska vara tillsammans med på den här kursen. Det är mycket spännande. Vi har olika erfarenheter med oss in i gruppen.

Så en dag med försök att utveckla mig i pedagogisk dokumentation

Idag har jag suttit i flera timmar tillsammans med min kära kollega Jessika. som också går kursen. Vi har gjort en ny mall till skolans IUP i Unikum.

Mitt första inlägg:)

Nu sitter jag här, 1 dag försenad och lägger upp en liten fundering. Det var lite svårt igår på första träffen men det ska nog bli bra.